Pedagogisk Dokumentation
Den senaste tiden har jag funderat mycket över hur vi använder pedagogisk dokumentation i förskoleverksamheten. Vi är många som arbetar med pedagogisk dokumentation eller ligger i startgroparna för att utveckla arbetet med pedagogisk dokumentation. Linda Linder skriver om ämnet på ett föredömligt sätt.Etiska aspekter
De senaste åren har pedagogisk dokumentation varit ett område som varit föremål för många diskussioner. Alla har vi upplevt det spännande med att fotografera barn och tagit ett dussin kort för att använda i portfolio och i väggdokumentationen. En del arbetar även mer medvetet med pedagogisk dokumentation. Efter att ha varit på ett antal föreläsningar om ämnet, har jag börjat fundera på vad barnen egentligen tycker om att bli utlämnade i dokumentationen. Det handlar inte bara om hur mycket vi visar av barnen på fotografierna utan också om vad vi lämnar ut. Vilka situationer och vilken text vi använder när barnen tyckt och tänkt om korten.Jag tycker den etiska aspekten på pedagogisk dokumentation är otroligt viktig. Vi pratar ofta om pedagogisk dokumentation och ger det en framträdande plats i verksamheten. Men i själva valet av vilken dokumentation vi väljer att visa, medverkar vi pedagoger till att forma bilder av barnen i gruppen. Hur framställer vi barnen i dokumentationen?
Hur kan vi använda dokumentation på ett medvetet sätt för att förändra barns status i en barngrupp. Barn som inte har så stort utrymme i gruppen, kan vi höja dess status? Vad händer om vi pedagoger visar alla barns lärande på ett subjektivt positivt sätt? Förändrar det relationerna i barngruppen? Är vi medvetna om att vi är subjektiva när vi väljer bilder?
Kan vi till exempel med varsam hand fokusera på starka sidor, när vi pedagoger diskuterar och reflekterar tillsammans med barnen utifrån gemensamma aktiviteter i en barngrupp. Att benämna barns insats när det handlar om gemensamt lärande är ett effektivt sätt och lyfta positiva egenskaper.
Makt
Att gemensamt titta på bilder och inleda samtal och diskussioner om vad vi gjorde på bilderna sätter igång en språkutveckling. Det kan hjälpa barnens tids- och rumsuppfattning om vi kan återanvända dokumentation tillsammans med barns reflektioner. Som vuxna har vi pedagoger en makt i våra händer, en makt som vi kanske inte tänker på så ofta. Vi förfogar över språket och valen.Många av oss tar mycket kort och sätter upp på väggarna. Hur många av oss frågar barnen vilka bilder de vill visa. Eller tar en dialog med barn och vårdnadshavare runt innehållet i dokumentationen. Det handlar inte bara om hur vi tänker om att barn exponeras på bilderna. Om deras ansikten ska synas eller om det är okej för föräldrarna att barnet är med på bild. Under pågående vårtermin har avhandlingen Om att bli dokumenterad (Lindgren/Sparrman) ingått i studielitteraturen i min utbildning till specialpedagog. Texten har satt igång nya och viktiga tankegångar för mig. Det finns ett omedvetet maktmedel i valet av bilderna.
Medveten?
Det finns anledning att göra de omedvetna tankegångarna synliga för oss pedagoger. Gör vi det kan vi finna många än mer viktiga anledningar till att arbeta med pedagogisk dokumentation. Om vi dessutom släpper in dokumentationen i gemensamma reflektioner och samtal får vi ett effektivt arbetsverktyg. Det har blivit en aha-upplevelse för mig under läsningen av litteraturen som ingår i min specialpedagog utbildning. Barnens möjligheter att påverka och ha inflytande har alltid legat mig varmt om hjärtat, men den senaste tidens aha-upplevelser som handlar om de dolda språken i dokumentation och utvecklingssamtal. Det belyser vikten av att än mer diskutera hur vi kan medvetet arbeta med dokumentation och även språkligt innehåll i dokumentationstexter.Jag vill gärna höra andras tankar runt detta så lämna gärna kommentarer.
