Kommunikation väver vi tillsammans
 |
| Foto: Tommy Fjordbøge (CC BY-NC-ND 2.0) |
Här om dagen fick jag uppleva en gyllene eftermiddag. En sådan där dag som skapar avtryck ett bra tag efteråt och ger spännande tillfällen till reflektion. Eftersom jag har en delad tjänst, arbetar jag på förmiddagarna i förskoleklassens resursgrupp och på eftermiddagarna på fritids. Det ger det tillfälle till många blandade upplevelser. En dag letade en grupp barn efter nyckelpigor, de hade hittat en men ville ha fler. En upprörd diskussion om vem som hade flest nyckelpigor skapade ledsna känslor om att de inte hittat mer än en nyckelpiga. Eftersom det varit en kall natt ledde till ett samtal om att det kanske inte fanns fler nyckelpigor. Det blev ett långt samtal om nyckelpigornas liv och leverne och efter en stund övergick diskussionen till andra lekaktiviteter. På skolgården finns en hage med bokstäver. Vi hoppade hage tillsammans och letade efter bokstäverna i våra namn. Barnen var glada och nöjda då vi gick in för att fortsätta med inomhusaktiviteterna. Och jag hade en eftermiddag som fortsatte med fler spännande samtal med andra barn i gruppen. Då jag åkte hem under eftermiddagen reflekterade jag över
Vad är det som gör att magiska möten uppstår?
Lärprocess
Att fånga lärprocesser som uppstår spontant handlar först och främst om att se när de uppstår!Men i högsta grad handlar det om att hitta samspelsmönster som inbjuder till kommunikation mellan vuxen/barn eller barn/barn och vuxen. Att hitta det där lilla extra som gör att barn känner sig så trygga att de vill dela sina upplevelser med oss vuxna. Värdesätter vi det som barnen delar med oss i ett förtroende och reflekterar vi över vad vi gör för att skapa kommunikation.
Kroppsspråk, förtroende och kommunikation bildar en väv av samtalsmönster och möjligheter om vi vuxna ser barnens försök att erbjuda öppningar. Hos en del barn är det kanske vi vuxna som behöver finna öppningar och möjligheter. Ibland blir vi lite blinda när vi är mitt i verksamheten och då kan det vara bra att reflektera med ett utifrån perspektiv.
Vad är det som gör att en del pedagoger kan ha fler barn och få relativt lugn i gruppen medan någon annan pedagog bara kan ha ett eller två barn och ändå uppleva att det är stökigt?
Naturligtvis handlar det om yttre omständigheter och om barnens förutsättningar till samspel men det handlar också om hur vi enskilda individer upplever, känner och ser på situationen just i den stunden. Hur vi kan vända en stökig situation till ett magiskt ögonblick. För mig består en del av hemligheten i att se gruppens samspelsmönster eller individens. Den andra nyckeln är att tacka ja till gruppens kommunikation. Vad är ditt bästa arbetsredskap?
