Är Mallen hinder eller möjlighet

Läser en diskussion på facebook om att använda mallar i förskolan i samband med skapande. Mallar har de senaste åren diskuterats och ifrågasatts i förskolan och skolans värld, precis som målarbilder och målarböcker. Många anser att de inte har i verksamheten att göra och resonemanget går tidvis rätt högt. I bästa fall  kryssar pedagogen i pärmen för att barn inte ska måla för många målarbilder av slentrian. I värsta fall får barn en utskällning för att de gör åt med för mycket papper. En del tar bort alla målarbilder och mallar och tänker att sådant kan barn göra hemma i lugn och ro. Utifrån mottot det är inte förskolans och skolans uppgift.

Barn ska skapa av fri vilja och barn ska uppmuntras i skapande, men hur uppmuntrar vi bäst barns skapande. Genom att stenhårt hävda att det är viktigare att skapa fritt än att låta mallen vara till hjälp att skapa inre bilder. Genom att hålla hårt i papperna, begränsa antal teckningar och ha snäva ramar runt vad som är tillåtet?

Är denna teckning skapad med eller utan mall?

Eller kan vi visa på att det finns många olika sätt att skapa, dels med målarbilder och mallar och visa hur många tekniker du kan använda i samband med skapandet av färdiga produkter. En mall kan vara en mall som tjänar till inspiration där det färdiga resultatet kan se ut på flera olika sätt. En mall kan vara att lära sig följa mönster, den kan fungera som en ritning eller den kan hjälpa dig tänka egna bilder. En färdig målar bild kan bli en klippdocka i leken med personliga kläder, om vi laminerar den och gör den mer hållbar. En målarbild kan bli en film med teknikens hjälp. Det handlar om vilket syfte vi har med mallen, hur vi ser och tolkar möjligheterna med barns skapande. En mall blir faktiskt begränsad först när vi i våra tankar begränsar mallen. Vad vi har för föreställningar om barns egen förmåga att skapa fritt blir avgörande för hur vi agerar. Är barns egna tankar om vad de tycker är värdefullt viktiga för dig som pedagog att utgå från, ja då kanske du måste omvärdera synen på vad som är bäst att använda för att skapa fina teckningar och bilder.

Färdiga färger är också en typ av mall?
Foto: Matt Holland (CC BY-ND 2.0)

Samtidigt kan skapande vara att måla fritt på staffli eller upptäcka färgskalor, hur många barn vet vilka grundfärgerna är och har fått uppleva känslan att skapa färgskalor med hjälp av grundfärgerna. Med ögat och aha-upplevelser växer färgerna och glädjen fram när barn får skapa och uppleva konst  med alla sina sinnen. Skapande handlar om att utgå från barns intresse och upptäckter. Skapande kan vara att plocka in pinnar från skogen, eller att använda andra saker som vuxna ofta betraktar som skräp. Tillsammans upptäcker vi möjligheter om vi är tillåtande. Utifrån den tankegången kan skapande se mycket olika ut i olika grupper. Jag tror att det ofta beror på vem som skapar aktiviteterna och med vilken utgångspunkt.

Att tänka för snävt när det gäller skapande är samma sak som att tänka för snävt när det gäller hur barn ska använda ex IKT, förr ställde vi äggklockor när barn satt vid datorn. Runt teknik vågar vi tänka nytt men vi kryssar fortfarande i pärmen hur många målarbilder barn målat. Vi sätter en gräns för vad som är okej i samband med målande. Max 2 målarbilder av samma sort men vad vill barnen, hur kan vi låta dem vara med i en process som kanske leder till färre och färre målarbilder och mallar, därför att barn upptäcker hur många tekniker det finns att skapa med. Vad är att utmana barnen i skapandet?  Är det att visa på möjligheter och visa på en mångfald eller är det att begränsa sig till ett sätt att tänka? Hur lär vi barn vara kreativa och tänka ut egna lösningar i skapandet?