Skoskavet eller konsten att ställa rätt fråga

Skoskav

Hämtar dottern på fritids, det är lov och barnen har varit på utflykt. Dessutom har de gått en lång promenad.
Jag får höra att hon varit lite trött på eftermiddagen, men inte mer än vanligt. Dottern ligger under ett bord och gömmer sig under tiden. Mamma kan fröken låna ditt busskort nästa gång vi ska på utflykt, undrar hon. Jag får använda lite list påminna henne om att vi ska ner till stan och handla tågfika. Då är det lättare att resa sig och hämta sina kläder. Dottern tycker om att vara på fritids på loven. Vi samlar ihop våra pinaler och går en promenad till busshållplatsen. Väl framme tar dottern av sig stövlarna hon har skoskav. Så mycket skoskav att hon inte vill stoppa fötterna i stövlarna. Det gör ont när hon går och hälarna är uppenbart röda, vi får pyssla om fötterna extra mycket på kvällen och smörja med lite salva innan hon lägger sig för natten.
Inte gjorda för långprommenader.
Foto: Lena Dahlström (CC BY-NC-ND 2.0)

Hur ställer jag en fråga?

Det där med att påtala att man är trött kan vara så svårt ibland. Att hitta väl avvägd aktivitet är viktigt. Att gå lagom långt när man ska på utflykt. Själva utflykten är inte så lång ur vuxenperspektiv. Inte heller promenaden men uppenbarligen tillräckligt lång för att få skoskav. Att du går villigt och inte protesterar kan bero på att du inte vet hur du ska tala om att det gör ont. Vuxenperspektiv och barnperspektiv kan upplevas olika. Konsten att berätta vad man vill behärskas ofta bättre av vuxna än av barn, extra viktigt att vi vuxna frågar barnen då hur de upplever utflykten. Om de orkar gå eller behöver ta lite paus. De vuxna kanske behöver hjälpa till att fråga ibland. Att inte säga något är inte samma sak som att tycka att det är okej. Det kan faktiskt handla om att man inte vet hur man ska ställa en fråga. 

Att sätta ord på det självklara

Det kan också handla om att det är svårt att förstå vad svårigheter i socialt samspel betyder i praktiken. De flesta av oss förstår det som sägs mellan raderna. För andra är det svårare. För personer med autism eller Aspergers syndrom blir det extra svårt. Det kan ta rätt mycket ork bara att kunna ställa den rätta sortens frågor eller påståenden till läraren och kamraterna.

Konsten att ställa den rätta sortens frågor är viktig att träna på för att bli förstådd. Konsten att läsa mellan raderna är viktigt för att kunna delta i det sociala samspelet. För att kunna förklara för andra. För att kunna kommunicera med kompisarna. Det kan handla om det självklara att visa vad du tycker om och inte tycker om. I mötet med personer med autism gäller det att hitta ingångar, att förstå hur personerna tänker. Att utföra det som är självklart för barn med autism är inte alltid så enkelt.Vi pedagoger behöver bli bättre på att sätta ord på det självklara, att se helheten som kan uppstå i olika situationer.

Hur kan vi lärare bli bättre på att förstå vad svårigheter med socialt samspel egentligen innebär?

Hur kan vi hjälpa barn berätta om hur de ser på världen och upplever miljön i skolan så att vi pratar samma språk. Berättelsen om skoskav är ett litet axplock på saker som kan trassla till det i vardagen. Att vi glömmer berätta det självklara resulterar i onödiga påfrestningar. Påfrestningar som kan lösas genom att vi sätter ord på det som vi tror är självklart. Att vi frågar och visar extra omsorg om eleverna. När vi tänker vad, hur, varför och med vem inför  varje moment i vardagen förenklar vi  för den som har svårt att själv ställa rätt frågor.