När jag har snickarbyxor är jag en pojke

Sin egna identitet

Jag läser i Aftonbladet en artikel av en mamma som skriver om att hennes pojke älskar klänningar och hon skildrar på ett levande sätt hur han blir bemött på förskolan. Artikeln berör mig och jag funderar över hur pedagoger bromsar eller stöttar barns identitet utveckling. För mig handlar genusarbete mer om ett normkritiskt förhållningssätt än genus. Det handlar om hur vi lyfter olikheten som en tillgång i gruppen. Barn uppfattar och formas efter stereotypa könsroller. Hur vi vuxna agerar får stor betydelse för hur barnen förhåller sig till kvinnliga och manliga ideal, vilket visar sig i barns lekar. I leken försöker barn hitta sin identitet och omgivningens tankar och agerande får stor betydelse för barns identitet utveckling. Klara Dolk som forskat om genus i förskolan menar att personalen i förskolan bör intressera sig mer för innehållet i barns lek, för att på allvar kunna driva ett genusarbete i förskolan.

Dockvrå eller lägenhet?
Foto: Cara Faus (CC BY 2.0)

Genusarbete tenderar får ofta en kompensatorisk inriktning. Vi plockar bort alla barbiedockor från avdelningen eller att förbjuder vissa leksaker. Dockvrån byter namn till lägenhet och vi gör miljön i förskolan könsneutral. Barn däremot tänker inte som vuxna utan provar identitetskapande utifrån sin erfarenhetsvärld. Barn förknippar ofta vad det innebär att vara flicka eller pojke utifrån sin egen erfarenhet, eller yttre attribut som kläder eller leksaker Ibland kan barns föreställningar skymmas av de vuxnas tolkningar om könsroller. Illustrerar vad jag menar med ett exempel:

Eftersom Frida vuxit under sommaren har hon fått ganska mycket nya kläder. Den fria leken är ganska vild på gården, barnen leker med gegga och Frida har blivit blöt så hon får hjälp att byta kläder, i ombyteslådan ligger ett par snickarbyxor, som Frida är mycket stolt över och visar för fröknarna. Fröknarna fnyser lite för det är tydligt att det är samma sorts snickarbyxor som pojkarna brukar ha, men de berömmer ändå de fina kläderna och dagen fortskrider. Det är dags för samling och alla barn får sätta upp sina namnskyltar, under samlingen under fröken hur många flickor som är på plats, och hur många pojkar. Barnen börjar räkna och titta sig omkring. Alla utan Frida svarar automatiskt att de är flickor respektive pojkar, när fröken ber Frida bekräfta att hon är en flicka, blir Frida arg, Nej, jag är pojke säger hon bestämt. Alla blir tysta och personalen bestämmer sig för att observera Frida ett tag för att se vart hon ligger i utvecklingen, hon har ju temperament det vet ju alla. Under ett par veckors tid följs flickan upp och frågan tas också upp i arbetslaget. Det passerar ytterligare någon månad och samma fråga ställs till barnen under samlingen. Frida svarar återigen bestämt att hon är pojke, och lägger till för jag har pojkbyxor. Alla pojkar har snickarbyxor. När jag har snickarbyxor på är jag pojke.

När jag har snickarbyxor är jag en pojke!
Foto: Cole Henley (CC BY-NC-ND 2.0)

Normkritiskt förhållningssätt

Ett normkritiskt förhållningssätt kan i praktiken handla om att låta pojk- och flickleksaker finnas på avdelningen, men presentera dem i en ny förpackning, bilmattan kan flytta upp på ett bord och barbiedockorna kan få ny funktion i en annan miljö. Barn provar och överskrider könsroller i leken. Om vi bara skapar en könsneutral avdelning och tar bort leksaker som upplevs som opedagogiska, ger vi inte barn chansen att få en vidgad erfarenhet om att olikhet är en tillgång. Den pedagogiska miljön ska vara komplement till hemmet men vi har också ett uppdrag att skapa en jämnställd miljö i förskolan. Pedagogernas roll är att utmana och vidga den erfarenhetsvärld som barnen befinner sig i, och skapa en gemensam miljö, där barn får möjlighet att växa som individer. Normkritiskt förhållningssätt som Skolverket rekommenderar handlar om att utmana de maktfaktorer som skapar normer i en grupp. I förskolan finns en genomtänkt pedagogisk miljö och en läroplan som ger tydliga riktlinjer för hur verksamheten ska bedrivas. Frågan är bara hur mycket tid barn får att skapa en identitet och personlighet i samspel med andra barn.

I två- till fyraårsåldern, övergår barn från att leka bred  vid varandra till att leka med varandra. När barn härmar och imiterar omgivningen i sina lekar, blir könsrollerna tydliga. Att finnas nära och vidga barns samspel är en satsning som också vidgar barns begrepp om levnadsmönster. Barn kommer till förskolan med en personlighet, i mötet med kamrater och närmiljön skapar barn sina första erfarenheter om livet. En av de lekar där könsrollers betydelse och avdelningens maktstatus blir tydlig är när barn leker samling, de imiterar fröknarna och härmar deras tonlägen och sätt att kommunicera med barngruppen. Där synliggörs också hur barn uppfattar barn eftersom de i leken synliggör det pedagogiska arbetet. Att observera och dokumentera innehållet i barnens samtal i fria leken, är en möjlighet att vidga barns erfarenhets värd och inbjuda till samtal och alternativ om normer och könsroller. Dokumentationen om barns föreställningar kan hjälpa pedagogerna vidare och ge öppningar till förändringar i miljön.

Normkritiskt förhållningssätt handlar också om att pedagoger måste utmana sig själva för att kunna skapa en föränderlig miljö på avdelningen. Våra styrdokument och läroplanen innehåller riktlinjer, men i vardagen tar lätt våra egna föreställningar om barn behöver över. Att låta tyckandet komma ut till ytan är ett sätt att medvetande göra arbetslagets personliga åsikter om genus, vilket är nödvändigt för att vi inte bara ska skrapa på ytan då det gäller att skapa en hållbar pedagogisk miljö på avdelningen. Oavsett vad som står i styrdokumenten är det svårt att ha ett professionellt förhållningssätt, om jag fortfarande tycker det är hemskt att kalle kommer till skolan i rosa ärvda byxor efter storasyster eller tjejskor. Det är lätt att våra egna föreställningar om genus skymmer barnens tankar i realiteten och blir ett större problem än vad de egentligen är om vi inte vågar lyfta dem till ytan i arbetslaget. Normkritiskt förhållningssätt måste börja med en vilja i arbetslaget att arbeta med klimatet i barngruppen. Berätta gärna hur ni gjort på er avdelning.